Search

gammelmoran

books, thoughts

skolboksaktig

Började läsa Hebrons hemlighet av Taliah Pollack med stort intresse. Växande vänskap mellan en palestinsk ung flicka  och en judisk sådan. Glimtar från bägges familjeliv och seder och historia. Men någonstans i mitten blev det för mycket skolbok , bläddrade, läste lite här och där och slutade.

Advertisements

Tyckte om

En för mig okänd norsk deckarförfattare: Jørn Lier Horst har skrivit Blindgång, som jag njutit av som reselektyr. “Vanliga” kriminalare som nystar i olika trådar och binder dem samman. Våld omnämns kortfattat utan snaskiga detaljer. Lite osämja mellan arbetskolleger. Beskrivning av domstolsförhandling. Njöt. Översättare Rickard Källqvist. Behaglig uppläsare Mattias Linderoth.

såsig, och därför oläst

Försökte läsa Markusversionen av Péter Esterházy, men gav upp efter några sidor. Fann inte något sammanhang, knappast ens några tankar. Såsigt.

inte min stil

Har någon gång förut läst Staffan Bruuns ok och lånade på skoj Tenorens dotter. Full av klichéer osannolika sammanträffande och trög intrig. Nej, tack.

roligt

Zinaida Lindén, som jag också känner som en god översättare av litteratur,  har skrivit en novellsamling: Valenciana. Människorelationer och kulturmöten och -krockar. Ibland absurt. Men aldrig tråkigt.

Så fantastisk

Så fantastisk är Slaget om Troja skriven av Theodor Kallifatides. Han väver samman Homeros, grekisk nutidshistoria och sin egen barndom i en underbart vacker skröna, saga, antivåldsmanifestation och kärlek.

Åjo

Peter May är ju en god deckarförfattare. Och han förnekar sig inte i Harris Tweed. Fast själva våldsbrottet är ganska rörigt med en absurd upplösning. Men som vanligt intressant att läsa om livet på Hebriderna och denna gång vävarkulturen.

bör läsas

Läst, njutit och funderat: 1947 av Elisabeth Åsbrink. Hon väver samman sin släkts historia med världshändelser. Månad för månad. Fredsavtalen i Paris, kalla kriget. Nürnbergrättegångarna. Kampen för Israel och Palestina. Jihad. Godtrogna, men inte onda, FN-delegater.

1947 fyller jag fem år. Sommaren, troligen den första av dem, är vi på Gråbo. Mamma Ulla och jag mestadels nere vid stranden. Pappa Sune krattar stranden och bär vatten upp till stugan i hinkar, med hjälp av ett ok. Jag lär mig simma på riktigt, med huvudet under vattnet och baken ovanpå. Julen firar vi i Eskilstuna, hos farbror Friden och tant Karin. Jag sitter med vid det stora matbordet och tant Anna-Lisa sköter serveringen, förmodligen också matlagning och disk och städning och…. Vid risgrynsgröten skall vi alla rimma. Det kan jag inte, djupt generad. Ända tills Claes som sitter på min vänstra sida viskar: Jag kan inte rimma, men jag kan simma.

läs!!

Läst och njutit och förfärats av Becoming Michele Obama. En helt fantastisk sann historia om ett barn och en kvinna och en påhittig presidentfru som “i all tysthet”(?) anlägger en grönsaksträdgård på Vita husets gräsmatta, bjuder in barn, ungdomar och vuxna till olika evenemang i samma hus, påverkar matindustrin i landet, stöder sin make och är genuint förskräckt över hans efterträdare. Och små precisa glimtar: hennes mamma bor alla åtta åren med dem och är ett stöd för barnbarnen, hon vägrar personlig vakt och vandrar omkring i staden “för sig själv” . Om någon där ute tycker hon är mamma till presidentens fru säger hon bara: ah, så säger de alltid, och går vidare. Säkerhetsarrangemangen runt presidenten är horribla! Och plötsligt förstår jag våra polisiära utgifter när herrar T o P träffades i Hufvudstaden.

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑