Search

gammelmoran

books, thoughts

Ruskigt

Alldeles ruskigt är det att läsa boken Fire and Fury av Michael Wolff. Huvudpersonen syns kanske inte så mycket, men omgivningen intrigerar, förtalar varandra, anställs, avsätts, avgår, läcker hemligheter…..Ja, inte kommer jag att stå på Salutorget i Helsingfors och vifta med Stjärnbaneret om en vecka.

Advertisements

intressant

Intressant  med allt fler böcker som utgår från bibliotekskunskap. Nu senast har jag läst Bibliotek av Ali Smith. Lite svårt att komma i gång, men mot slutet var jag djupt engagerad. Och tydligen är biblioteken utrotningshotade i Storbritannien. Mycket spännande att läsa korta texter av människor som, liksom jag, besökt bibliotek regelbundet och kommit hem med ett drös böcker.

ungdomsbok

Visst är det roligt att någon gång emellan läsa något som kallas ungdomsbok, nu Den svarta pilen av Robert Louis Stevenson, ja jag har läst Skattkammarön i min ungdom. Så mycket krig och död och elände, men en nyans av hur illa “vanliga” människor hade det i detta elände.

Kor

När man som barn upplevt Svenssons kor då de tuggade i sig kvarglömd badhandduk, eller sett tant Frida Svensson mjölka korna, tre stycken, för hand så känns Kornas hemliga liv av Rosamund Young lite barnslig. Men jo, kanske, för någon som aldrig sett en levande ko. Och aldrig sett de naturvårdande fyrbenta.

Intressant

När änglar faller av Tracy Chevalier är intressant, delvis spännande. Fast lite trög i början tyckte jag. Läst andra av hennes böcker, och de var “bättre”.

Nää

Gamla fördomar och trögt språk. För mycket våld. Förblev oläst. Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström

Ingenting och ändå

Fortfarande är jag fascinerad av Haruki Murakami, nu i boken Efter mörkrets inbrott. Egentligen händer ingenting, och ändå händer mycket. Synes vara en utmärkt översättning av Vibeke Emond.

nääää

komedi skulle jag definitivt inte kalla Rör inte mitt mord av Lars Forsberg. Menlöst dödande och en oartig, okunnig och trist polis. Slog fort igen pärmarna, oläst.

Han kan

Arto Paasilinna kan  man alltid läsa som kvällslektyr. Han är snäll, men inte menlös. Volotinens första fru och annat gammalt är måhända lite långtråkig, men där finns små bitska partier att glädja sig åt. Med ett melankoliskt slut.

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑