Search

gammelmoran

books, thoughts

Läs!!!

Man skall läsa Efter attentaten av Christian Catomeris. Om Frankrike förändras efter de många terrorattentaten. Hur människorna påverkas. Inte en enda bild, men en  svensk journalists fantastiska beskrivning. Läs!

Advertisements

Inte läst

Försökt men slutligen inte läst: Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy. För råddig, tungskriven, kanske översättningen?, obegriplig. Torde jag visste något om Indien, men den här förstår jag inte. Inte läst.

Nu läst

Läst Naondel av Maria Turtschaninoff. En bok om ondska. Ondska som den en Stalin och en Idi Amin har framvisat. En ondska kanske på väg tillbaka, när man ser på högerpopulistisk politik och krigen i Mellanöstern som bara fortsätter. Och visserligen slutar boken i hopp, men. Allra mest tycker jag för övrigt om drömväverskan.

Också okända öden

Läst Kirunasvenskarna av Bengt Pohjanen, en författare jag minns bror min talade gott om. Och detta är ju något som kanske avhandlats i två korta meningar i historieboken, norrlänningarna som var kommunister och likt kommunisterna i USA under depressionen emigrerade till Sovjetunionen med löften om arbete och mat, och sedan råkade ut för Stalins terror. Ruskig historia och alldeles nyligen. +

Närhistoria?

Arnaldur Indridason har jag läst en del av. Och fascinerats av hans beskrivning av isländsk kultur och landskap mitt bland deckarhistorierna. I Det tyska huset synes han ha grävt in sig i en för oss ganska okänd epok på Island, andra världskriget och den först brittiska och sedan amerikanska “ockupationen” av landet, och de tyskvänliga medborgarna och  nazisterna. Och för alla utlänningar gemensamt: föraktet för den isländska befolkningen. Själva mordhistorien finner jag rätt löst inklistrad.

Fascinerande

Aldrig en av oss, skriven av Yvonne De Geer. Aristokratins pennalism, men också hur hennes adoptivföräldrar  var föregångare. Helt fantastiskt är det att läsa om kontakterna under 2 världskriget: brittiska ambassaden, flyktväg vid ockupation, prinsarna Wilhelm och Eugen. Madame Kollontaj. Och en ung tonårsflicka sitter vid middagen bredvid Madame. Den biten av historien har jag inte sett någonstans förut.

Fantastisk

Nu har jag läst Anaché av Maria Turtschaninoff och efter en lite trög början blev jag helt fångad. En hel värld med egna begrepp och egna regler. Ett alldeles fantastiskt litterärt sätt att beskriva svåra och stora händelser i en enda mening, så att den egna fantasin utan besvär kan tänka sig fortsättningen. Och vad jag kanske mest greps av, var passusen när en uthungrad och ensam Anaché möter snöleoparden och ger den den ena av de två kaniner hon lagt ner.

Tja

Mysdeckare kallas den visst, Ester Karlsson med K av skribenterna Kristina Olséni och Micke Hansen. Och visst är det mysigt med en 80-årig privatdetektiv  i bästa Miss Marple-anda. Men för många lösa trådar, för mycket tjafs, för mycket osäkerhet. Nej, Agatha Christie var definitivt bättre!

Nej tack

Över 400 sidor med hormonstinna unga män som enbart ägnar sig åt att supa och ha sex. Halvvägs gav jag upp. Nej tack, Kjell Westö i den Svavelgula himlen.

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑