Search

gammelmoran

books, thoughts

man skall

Man skall alltså läsa Sirpa Kähkönen, nu senast Neidonkenkä. Jag som avskyr matprogram på TV njöt av hennes beskrivning av rågbrödsbaket under krigsåret 1942. Men hon har fått med så mycket lokalbeskrivning. Och ja, plötsligt kan jag i händerna känna  silkesstrumporna med söm, som skulle sitta rakt men aldrig gjorde det. Den som har möjlighet skall också lyssna när hon pratar om sina böcker, hon är en mycket god talare. För övrigt är hennes svenska underbart njutbar.

billektyr

I Uppgörelsen av John Grisham finns nästan inga mord, däremot massor av dollarsedlar, lite kärlek och en fascinerande inblick i den mystiska amerikanska juridiken.

njutning

Njutit av Harry Martinson: Verklighet till döds som bland annat behandlar stämningarna i Sverige under vårat vinterkrig, och rent konkret de svenska frivilligas tillvaro. Och den förlorade jaguaren, där man plötsligt rent konkret får veta hur eldarna arbetade i kolskeppens pannrum. En sådan ordrikedom. En sådan minutiös kännedom. Sen kunde jag bara fnysa åt de samtida kritikernas nedgörande åsikter.

mjää

Bara bitvis läsvärd tycker jag Sandbarnet av Tahar Ben Jelloun är.  Vissa meningar poetiskt vackra, men sen kommer fantasier om kvinnor från en kultur mig främmande, fantasier så absurda att de blir skrattretande.

nå nej

Något så såsigt och icke trovärdigt som Arne Dahls Utmarker  har jag inte på länge haft i handen. Först läste jag varje sida, sedan diagonalt, sedan bläddrade jag tio sidor i taget och så slutade jag…. icke fler lån av den författaren

poetiskt

Ett poetiskt språk, människorelationer, inte våld, inte sex; mycket njutbar är Islandet av Carina Burman.

Skall läsas

Inte njutit, men tyckt om Orhan´s Inheritance av Aline Ohanesian. En roman om armenierna, om genocid, om överlevnad men också om kärlek, förlåtelse och hur ensidig historieskrivning kan bli mångsidigare. Fruktansvärt aktuell faktiskt!

“damtidning”

Salvelsefullt och pompöst tycker jag nog Kyllikki Virolainens Neljännenä elämän kynnyksellä är. Intressant bitvis ur historisk synvinkel men lite för mycket retorik för min smak. Minns minns jag Johannes Virolainen som långvarig politiker, och en hel del intressant historia finns det, men hans/deras personliga liv blir nog damtidningens utvikning i nästan prästmässandes ton.

mjäää

Nej, den läste jag först diagonalt, sedan vände jag 20 blt per gång; såsigt och är den historiskt sett korrekt? I ekens tecken av Bodil Mårtensson. Och ja, jag lånade den, och den föregående, bara för att geografin var bekant.

Blog at WordPress.com.

Up ↑