Man skall alltså läsa Sirpa Kähkönen, nu senast Neidonkenkä. Jag som avskyr matprogram på TV njöt av hennes beskrivning av rågbrödsbaket under krigsåret 1942. Men hon har fått med så mycket lokalbeskrivning. Och ja, plötsligt kan jag i händerna känna  silkesstrumporna med söm, som skulle sitta rakt men aldrig gjorde det. Den som har möjlighet skall också lyssna när hon pratar om sina böcker, hon är en mycket god talare. För övrigt är hennes svenska underbart njutbar.